Karin
Ett besök i Taiwan i början våren och ett besök i min mammas Jinshan, staden där hon är född. I detta område odlade mina morföräldrar ris. Ändå coolt att veta att jag är tredje generationen i familjen som jobbar med mat. Fick aldrig träffa mina morföräldrar tyvärr men enligt min kusin så var de otroligt varma och snälla. Jag tänker att det lever vidare med värmen jag känner när jag kommer upp till berget. Omtanken och hjärtligheten från både morbröder, mostrar och kusiner är obeskrivlig.
Nu i början av våren har risfälten inte riktigt kommit gång än som ni ser. Risfältet jag går vid är det rissorten Ponlai-ris som odlas, rissorten som mina morföräldrar odlade här i Jinshan. Ponlai-riset (蓬萊米) är ett rissort som började odlas runt 1929, under tiden ön var under japanskt styre. Riset togs fram för att den japanska befolkningen inte gillade det lokala riset Zai-lai-ris (在來米). Ponlai riset är en rissort av det japanska japonica-riset och riset är mer anpassat till det taiwanesiska klimatet. Resultatet är ett ris som är rundkornigt och mer klibbigt än Zai-lai-riset som används mer till att göra rismjöl, risnudlar m.m.
Jag tycker det är jättespännande att lära mig mer om de olika risens smaker, användningsområden och historia. Dels för att mina förfäder jobbade på exakt denna typ av risfält och för att riset är en så stor del av vår taiwanesiska kultur. Från olika typer desserter, snacks, högtidsmat som risdumplings, riskakor, congee, risnudlar, stekt ris till en vanlig skål med kokt ris till husmanskosten. Ris är en så stark och viktig del av mattraditionerna att vårt sätt att säga ”smaklig måltid” är att utropa jia bheng 吃饭, som ordagrant översatt är äta ris.
Och en vanlig hälsninsgfras är jia bheng bway 吃飯了嗎?, som översätts till har du ätit ris än? Det är som att säga ”hej hur mår du”? Tror att det ska vara kopplat till att man förr i tiden var fattiga och många inte hade mat eller åt sig mätta, så av omtanke för personen man pratar med så frågar man om personen ätit = mår bra/ är mätt. Detta är en fras som mina föräldrar alltid öppnar våra samtal med också! Visst är det fint? <3